Jag är rädd för vad jag ser..
Jag är rädd för vad jag ser. Jag vill varken dig eller någon annan något ont. Jag kan vara lite trögtänkt ibland, lite för hasitg, nyfiken, jobbig eller tjatig. Men vissa personer har jag svårt att förstå, man vet inte hur man ska bemöta dom på bästa möjliga sätt i vissa lägen. Jag blir då väldigt osäker med mig själv och beter mig på det sättet. Nu för tiden, så dömer man folk bakom ryggarna på varandra. Man talar inte om vad som är fel, utan man ska dra igång ett ryckte så rycktet om hur man är sprids till andra.
Jag har en förmån om att jag vill bry mig om alla mina vänner, även dom jag knappt känner. Jag vill att folk ska känna att jag är en sånn som bryr sig och inte är någon som vill synas och höras överallt. Jag vill aldrig någon något ont. En del säger att jag är speciell på det sättet att man aldrig kan veta vart man har mig. De är sant, de håller jag med om. Jag är jätte osäker med mig själv, vet liksom inte i vissa situationer om jag gjort rätt eller fel. Jag har under en tid inbillat mig att folk inte gillar mig bara för att de kanske inte pratar så mycket med mig eller om jag pratar med folk som inte svarar o skriver med mig när jag hör av mig. Men så är det inte, ibland bär man sådana känslor. De gör vi alla!
Alla pusselbitar faller isär någonstans. efter utvecklingssamtalet i onsdags, så kände jag mig tom. Kändes liksom som att jag är misslyckad och inte har försökt alls... Då jag även insåg att jag inte försökt tillräckligt. Det är mycket jag behöver fixa, det är de jag ska brottas för. Den andra pusselbiten försvann då Charlie gick bort fö 11 månader och 2 veckor sedan. Känns som evigheter sen.. men tiden har bara gått väldigt fort. Den 13:e Maj är det ett 1 år sedan hans bortgång, de är då jag tänker gå vidare och bygga upp ett nytt liv på riktigt.
Jag vill inte er något illa, jag vill bara bli accepterad för den jag är och inte för någon som ni vill att jag ska vara.
Man vill ha någon vid sin sida, känna att folk gillar än för den jag är.. Men jag begär för mycket.. Förlåt!
Kommentarer
Trackback
