Allt är perfekt med dig, du gör mig oerhört glad och lycklig. Din röst går igenom mitt huvud gång på gång på gång. Försöker föreställa mig hur det skulle vara.. Det skulle vara perfekt, eller jag skulle må bra av att umgås med dig och använda min tid för dig. Att se dig, tänka på dig och vara med dig gör mig oerhört glad. Jag mår bra av det, men samtidigt går det bara inte, något får mig att hindra allt. Känslor som känns fel, hur ska dom andra reagera. Jag är rädd att bemöta dig på fel sätt fast jag känner allt så starkt. Är det bara för att man vart ensam så länge?